Adventsblogg: Lucka Tjugofyra

.... Det har blivit dags för sista luckan i årets adventsblogg. Från oss alla, till er alla, en riktigt god jul!

"Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få, 

om ditt hjärta har begärt, vad du har kärt.

Stjärnan har en sällsam makt, och när du din önskan sagt,

från en silverstråle klar, du får ditt svar"

Adventsblogg: Lucka Tjugotre

...Nu är det dags för det vi hittar i denna lucka. Hög tid. Inte färdiga med alla julklappar? Lugn, ni hinner! Ta en paus, tänd lite såna här, och släck det mesta annat. Andas lugnt och spela någon musik ni tycker om. Eller njut av tystnaden.

Adventsblogg: Lucka Tjugotvå

Ett dagsaktuellt hembygge gömmer sig bakom dagens lucka.

Adventsblogg: Lucka Tjugoett

... Emellanåt måste man få varva ned i julstädandet med det vi hittar i den här luckan. Så tänker vi i alla fall. Vi har höga ambitioner (för att vara oss...) för julstädningen i år, men vi har också tre dagar på oss. Och julstädning och julfejande i all ära, men jullättjan får inte heller glömmas bort....

Adventsblogg: Lucka Tjugo

Idag, eller ikväll, börjar julledigheten för många. Men den du ser på bilden i denna lucka fick faktiskt julledigt redan igår. Ganska skön start för den som bara varit en knapp vecka på nya jobbet tror jag ändå....

Alltså: På bilden pappersinmatningen på vår nya laserskrivare (inköpt i måndags) dekorerad med julkulor och julklappssnöre

Hmm. Och igen blir färgerna förvanskade när jag lägger upp bilden här på bloggen. Fattar verkligen inte vad det handlar om. Måste vara någon ny inställning på blogspot. Trist... men det är ju tanken som räknas.

Adventsblogg: Lucka Nitton

...Stressad? Sitt en stund med invånaren i dagens lucka och ta långsamma djupa andetag.

Adventsblogg: Lucka Arton

...Nu brinner det i knutarna! Självaste julgranarna är stressade! Eller, det vill säga, jag ser i alla fall en springande gran i den här bilden av smältande snö på köksfönstret.

Adventsblogg: Lucka Sjutton

...Först tyckte jag att den blev för mörk. Sen...ändrade jag mig. Föremålet i dagens lucka är framplockat men ännu inte upphängt.

Adventsblogg: Lucka Sexton

Something new, something blue, something... borrowed? Eller vad är det vi hittar i dagens lucka egentligen?

PS. Av okänd anledning ser det här fotot annorlunda ut (ljus, färgintensitet etc) på bloggen än det gör när jag öppnar originalet på datorn. Så brukar det inte bli, och jag vet inte varför. Hursomhelst har jag fixat lite med bilden för att den uppladdade versionen ska bli så lik originalet som möjligt (skumt att det ska behövas). Det här är det närmaste jag kommer.

PS2: Something new, something blue? Jo, detta är alltså en nyinköpt julprydnad (eller detalj av) i vårt hem, en blå ljusslinga. Tycker den är rätt fin, men egentligen inte så julig. Skulle föredragit annan färg på ljusen, men det fanns inte.

Adventsblogg: Lucka Femton

... Dagen till ära.

Adventsblogg: Lucka Fjorton

...Stjärnan i Öster? Är det vad vi ser i dagens lucka?

... (För förklaring, om det behövs, håll pekaren över bilden).

Adventsblogg: Lucka Tretton

...Några av dagens ingredienser. Troligen på fler håll. Gissar dock att de flesta har annan färg...

Anna ska alltså lussa (inte själv, men med kollegor) på jobbet idag. Det här är det närmaste Luciatågsutstyrsel det här hushållet kommer... Julgransglitter i dels guld och dels vitt.... Kanske har vi en tomteluva nånstans också? Får in och rota på förrådet. Dock: Är det nån gång det är sant att det är tanken som räknas så är det väl när det gäller lussande...

Adventsblogg: Lucka Tolv

Jag har snöat (!) in på det där med naturligt förekommande juldekorationer. Så även i dagens lucka här i adventsbloggen. Jag ser i alla fall en julstjärna i det här fönstret...

Den där vita julen försvann förvisso nästan omgående, men jag hann fota den i alla fall.

Adventsblogg: Lucka Elva

Nån slags inverterade tomtar är det i dagens lucka. Eller möjligen röda smurfar.

Adventsblogg: Lucka Tio

Ett decembersovrum. Det hittar vi i dagens lucka.

Adventsblogg: Lucka Nio

Bakom dagens lucka döljer sig en naturligt förekommande julbelysning. Du kanske har en hemma hos dig? (Vill du veta vad det är så håll pekaren över bilden).

Adventsblogg: Lucka Åtta

Att måla med ljus. Det är ju vad fotografi strikt talat betyder. Men bakom denna lucka döljer sig en fotografisk avbildning av en ljusmålning ute i verkligheten, så att säga.

Fasaden på bilden tillhör hotell Stensson i Eslöv, och är i normala fall vit. Men under julmarknaden förra söndagen målades den röd av ett ljusspel (eventuellt en permanent del av ljusinstallationen som visas på Stora Torg kl. 17-21 varje dag t.o.m. fjärde advent).

Adventsblogg: Lucka Sju

Dreaming of a white Christmas? Well, sluta drömma, och tänd (rätt) lampa. (Ser du inte vad det är, så rör pekaren över bilden så får du en förklaring i textform)

Adventsblogg: Lucka Sex

Bakom dagens lucka hittar du något som du numera kan stöta på om du rör dig nattetid (eller kvällstid) i Eslövs centrum. Förklaring i bildtexten.

De blåa lysande bollarna utgör en del av den ljusinstallation som pryder Stora Torg under evenemanget Eslöv lyser i år. De är inte ensamma. Och definitivt inte blå hela tiden. Gå dit och titta, mellan klockan 17 och 21 varje dag fram till 22 December.

Dagens språkpolisiära insats: att/och...

...Detta språkbrott har språkpolisen dessvärre haft anledning att ingripa mot tidigare. Tråkigt nog behöver det göras igen.

Såg den helt obegripliga formuleringen "detta är och ha det bra". Tyvärr inte alls unik. Det handlar om förväxlingen mellan infinitivmärket (ord som markerar att det efterföljande verbet står i infinitivform) "att" och konjunktionen (det sammanbindande ordet) "och".

Orsaken är att dessa båda småord i talspråk ofta uttalas likadant. Men, kära vänner, uttal och stavning är INTE samma sak. Ej heller uttal och betydelse. Det finns ord som uttalas likadant (kallas med ett finare ord: homofoner), men dessa är inte med nödvändighet ord som skrivs likadant (med ett finare ord: homografer), och de är sannerligen inte därmed ord med samma betydelse (synonymer).

Snabbknep: Är ordet som kommer efter ett verb eller ett substantiv? Om substantiv, så skriv "och" (särskilt om även ordet före är ett substantiv). Om verb, så tänk över vilken verbform. Om det är infinitiv*, skriv "att".

Läs mer om homofoner, homografer och homonymer hos Fröken Krass på VK-bloggen.

-----

* Svårt att komma ihåg hur man känner igen infinitiv? Sätt in verbet i meningen: "Jag gillar att [ ]". Passar det där utan att du behöver böja om det så är det sannolikt infinitivform.

Adventsblogg: Lucka Fem

Bakom dagens lucka döljer sig något tomten glömt kvar. Eller finns han i närheten någonstans och förbereder julklappar?

Adventsblogg: Lucka Fyra

En klase färger mitt i det vita. Det är vad som döljer sig bakom dagens lucka.

Adventsblogg: Lucka Tre

Bakom dagens lucka gömmer sig något vi satte upp i helgen som gick.

Dagens språkpolisiära insats: "Den innehåller också järva scener"...

... Med den upplysningen ville någon annonsmakare få språkpolisen att köpa filmen The Wolverine. Men resultatet blev istället en språkpolisiär insats. Vi gör en enkel uppställning för att demonstrera problemet.

järv: 

foto: marcusroos

Järva: Kan vara antingen en stadsdel i Solna kommun, gränsande till Sundbyberg, eller ett län i Estland (men vänligen notera den stora begynnelsebokstaven, eftersom detta, i båda fallen, är ett namn).

djärv: modig, dristig, vågad (finns även i verbform, djärvas, i betydelsen våga, tillåta sig eller ta sig friheten att)

Skillnaden är tämligen tydlig, menar språkpolisen.

Om språkpolisen är på välvilligt humör kan detta rubriceras som "försök till ordlek" snarare än "fullbordat språkbrott", eftersom "järv" på engelska heter wolverine. Dock, ordlekar bör tydligt markeras som sådana, här förslagsvis: "innehåller också (d)järva scener"

Adventsblogg: Lucka Två

.... Något som är både julbetonat – väldigt julbetonat till och med – och samtidigt vardagsföremål* döljer sig bakom dagens lucka. Vill du veta vad det är? Håll pekaren över bilden så kommer en förklarande text upp.

* Vardagsföremål? Ja, hos oss lyser de här faktiskt upp den mörkare delen av hallen större delen av året.

Adventsblogg: Lucka Ett

... Något gott, något blankt och något juligt gömmer sig bakom denna lucka.

Jag tyckte höstbildstemat som jag hade här fram till advent var så kul, så jag tar och slår till på en fotoadventskalender på bloggen. En bild varje dag fram till dopparedan. Tema (förstås): jul

Frågan är vilket som är blankast. Plåten eller knäcksmeten?

Bildblogg: Höstrastafari

Kunde inte låta bli att ta en bild på de här löven, som inte bestämt sig för om de ska vara höstgröna, höstgula eller höströda. Alternativt, som helt enkelt är höstrastafari.

Bildblogg: Höstgrönt

Och gröna blad finns det också på hösten. De är kanske inte lika många som på sommaren, men de syns bättre.

Bildblogg: Höstskulptur

Det här är en bonus med att bo i Skåne. De många lövträden som bildar sådana dramatiska skulpturer på hösten och vintern (och, nej, fotot är faktiskt inte svartvitt. det ser ut sådär).

Bildblogg: Höstblomma

Det där med att blommor endast finns på våren och sommaren är ju bara trams. Här bildbevis.

Bildblogg: Höstspegel

...Japp. Vattenpölar, höstlöv och lyktstolpar. Vi har haft det, alltihop, i höstbildstemat här på bloggen. Men här är de förenade på ytterligare ett annat sätt.

Språkpolisiär insats: artefakter och andra föremål

...Dagens språkpolisiära insats blir ganska snäv. Eller, vad den tar utgångspunkt i är i alla fall ganska snävt. Språkpolisen bevittnade nämligen användandet av ordet "artefakt" om ett naturligt existerande föremål (närmare bestämt var det någon som kallade stjärnor, såna man ser på himlen, för vackra artefakter).

Nu är det förvisso så att somliga artefakter (till exempel satelliter) kan förväxlas med stjärnor (men om man tittar en stund brukar man se att de förra rör på sig, så förvirringen brukar inte vara så långvarig), men stjärnor som faktiskt är stjärnor är inga artefakter.

Varför inte?

För att en artefakt är något tillverkat. Det ligger i själva ordet. Om man ska vara petig måste en artefakt också vara avsiktligt, eller med det latinska ursprunget för ordet "skickligt", tillverkad. Ordet är nämligen bildat av två latinska ord "ars" (närmare bestämt i den avledda formen "arte"), som handlar om skicklighet (särskilt i betydelsen tillägnad skicklighet), och "factus" (böjningsform av "facere", vilket betyder att göra eller tillverka).

Jaha. Så behöver man alltså kunna latin för att veta hur man ska använda en massa av våra svenska ord? Nej, det behöver man faktiskt inte. Men – och här kommer det som är den något bredare tillämpningen av denna språkpolisiära insats – man behöver, för det första, vara säker på att man faktiskt vet vad de ord man använder betyder (detta särskilt om man använder lite svårare ord för att verka bildad, då gäller det att man inte använder dem på ett sätt som bevisar motsatsen).

Detta kan uppnås genom att man, a) tänker efter, och överväger hur säker man är på vad ordet betyder och vid behov sedan b) slår upp det i valfritt uppslagsverk, eller i ordbok.

Men när det gäller just ord som kommer från latinet så finns en lättare genväg (även för den som inte kan latin). Samma latinska grundord brukar nämligen ge upphov till flera olika, delvis, relaterade ord på de västerländska språken. Om inte på det egna språket, så helt garanterat på något av de andra (engelska, franska, tyska etc). Och åtminstone engelska kan ju de flesta av oss hjälpligt. Då räcker det alltså att man kan associera de besläktade orden till varandra.

Om vi tillämpar genvägen i just det exempel som denna språkpolisiära insats handlar om:

arte/fakt:
Förstaledet kan associeras till artist (och ordet artist kommer från samma latinska ord för tillägnad skicklighet). På svenska använder vi, numera, ordet mest för personer som står på scen, men på engelska har det en bredare användning...

...vilket för oss över till både andraledet, fakt, och det där med att använda sig av kunskaper i andra västerländska språk för att förstå ord baserade på latin. Vi har flera ord baserade på samma latinska grund på svenska, exempelvis faktor (något som påverkar, gör, något) och faktum (något som är gjort, ofrånkomligt), men associationen kanske inte känns övertydlig. Då hjälper det att tänka på engelska. Vad finns det för engelska ord som liknar "fakt"? Förslagsvis "factory", en fabrik. Där saker tillverkas.

Aha. En artefakt är alltså tillverkad på ett artistiskt, eller konstfärdigt, sätt!

Bildblogg: Höstvy

...Nej, jag vet. Solnedgångar, och soluppgångar, sker varje dag, hela året. Det är inte förbehållet hösten. Men det fina i hösten och vintern är att man så mycket oftare än på sommaren får tillfälle att njuta av dem. Här en solnedgång där man i fotots bakgrund kan ana de fält där min favoritpromenadväg passerar (förgrunden av fotot ligger redan i mörker).

Bildblogg: Grodperspektiv på höst

...Höstlöv på grön gräsmatta, i (eller kanske snarare strax efter) ett höstregn. Mycket mer höst än så blir det inte. Här dessutom ur grodperspektiv.

Bildblogg: Sol-o

...Såhär långt in i hösten är de höstlöv som sitter kvar på träden inte så många, men de är inte mindre vackra för det. Här ett solgult sololöv.

Bildblogg: Ljus i mörkret

...Gatlyktan (om man nu kallar dem det även när de inte står på/vid en gata) närmast vår port ser ut så här på morgnar, kvällar (och eftermiddagar) numera. Kanske inte strikt talat en höstbild, eftersom den skulle kunna vara tagen på vintern också, men nu ÄR den tagen medan det fortfarande är höst. Det vill säga nu.

Och eftersom jag gillar den här lyktan så mycket afk, så sätter jag den här på bloggen också.

Bildblogg: Regn

...Slår regnet mot rutan hos dig också idag? Var inte ledsen för det. Du har blivit bjuden på ett svårslaget vattenspel, titta närmare får du se.

Bildblogg: Rönnbär

... Ösa på med höstbilder var det, ja. Här är en jag tog på vägen till tvättstugan igår. Rönnbär, mot bakgrund av dovgrå himmel. Visst ser man att de nog börjar ha passerat sin bäst-före-dag (inom parantes sagt: det där med att inte plocka rönnbär innan första frosten tror jag uppfanns i någon landsända där frost faktiskt inträder *innan* bären blir dåliga på träden...), men en färgexplosion är det ju ändå.

Bildblogg: höstlöv och speglingar

Nu, med bara ett par veckor kvar till advent, så gäller det verkligen att ösa på med höstbilder här. För sen känns de väl inaktuella. Även om vädret här mycket väl kan vara "höst" ända in i januari.

Här ett foto som jag just nu har som skrivbordsbild på datorn, det är taget på parkeringsplatsen här utanför och föreställer höstlöv i en vattenpöl, samt reflektioner av trädgrenar, i samma vattenpöl.

Bildblogg: Två i en

... Cyklar och skuggor hör till mina favoritmotiv när jag fotar. Här en bild där båda samsas, så att säga.

Bildblogg: Kvällsdopp

Eller, ja. Eftermiddagsdopp kanske snarare, men kvällssol är det ju redan strax efter lunch såhär års.

Vi var där!

...


Jajamen, det var vi sannerligen! (se bildbevis i form av collage nedan) När Billy Bragg spelade i Malmö för första gången (närmare bestämt på KB). Biljetterna var en födelsedagspresent från Anna till mig. Fantastisk present! Och att hon följde med var också en uppskattad present (fast hon hade faktiskt kul också, sådetså!)

Har varit ett fan i snart 25 år, men aldrig sett honom live. Förrän nu! På tiden. Eller som de gamla och visa också säger: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge (vad nu det ska betyda... värt att vänta på var detta hursomhelst).

Jaja, vi kanske inte ser riktigt kloka ut nån av oss, men

bildbevis är det i alla fall...

#ärligjul var det ja...

...eller åtminstone något uppriktigt om julen som minskar julstressen.

Uppmaningen på Twitter var att under hashtaggen #ärligjul berätta om brända pepparkakor och andra julmisslyckanden för att genom ärlighet om hur vårt julpysslande faktiskt ser ut sänka de orimliga kraven hos våra medmänniskor (genom att visa att de är just orealistiska).

Nu kan jag inte riktigt göra det, än, för vårt julande* börjar inte förrän första advent**. Men jag kan däremot berätta något som är fullständigt sant, och uppriktigt, om julande. Som jag lärde mig för några år sedan (kan det vara sex år sen?, vet inte på rak arm faktiskt). Och som åtminstone har minskat min stress kring julandet.

Det var nämligen så att Anna det året blev akut inlagd med mystiska neurologiska symptom strax före adventstiden. För att göra en lång historia kort så utmynnade det så småningom i att hon fick diagnosen Multipel Skleros (MS). Men däremellan kom en hel adventstid när vi faktiskt inte visste vad det rörde sig om, och där framtiden såg väldigt oviss ut (av de tänkbara alternativen var faktiskt MS det klart bästa).

Vi har aldrig, något år, julpysslat så mycket. Pyntat*** så ihärdigt, eller lagat så många sorters julgodis. Men det blev inte riktigt jul ändå. Julkänslan infann sig inte.

Andra år har vi pysslat betydligt mindre ihärdigt, men haft julstämning ändå.

Det jag lärde mig var helt enkelt detta: Julen kommer. Eller kommer inte. Hur mycket eller hur litet vi än jular. Det är inte upp till oss att trolla fram den. Vi kan det inte ens.

Därför ska vi göra precis det av julandet vi tycker är roligt. Hur mycket eller hur litet det sen är. Blir du glad av att hänga upp glitter och julkulor, så gör det för all del! Men blir du bara stressad av det så låt bli.

Baka de där pepparkakorna, eller käka bara upp den färdigköpta degen till kaffet (det är faktiskt gott!). Eller strunta i det också. Du bestämmer!

När julkänslan kommer, OM den nu gör det, finns det bara ett måste: Njut av den! På precis det sätt du vill! Med precis den mängd pyssel som är njutbart för dig. Eller helt utan pyssel, om du föredrar det.

Men med insikten att du inte är ansvarig för att framkalla julen. Och inte heller kan hållas ansvarig om julen inte kommer.

Det är inte upp till dig att trolla fram den. Du kan det inte ens.


----

* Mitt eget verb (tror jag): Att jula = allt som har med julen att göra.

** Somliga år har vi haft ambitionen att vara färdiga med julshoppandet till dess, snarare än börja då, så att vi kan ta det lugnt fram till jul sen. Men i år har vi dubbelt 40-årskalas sista helgen före advent, så vi hinner/orkar inte fokusera så mycket på julförberedelser innan dess. Vi får ta det sen. Ta det som en bekännelse inom ramen för #ärligjul om ni vill.

*** Nästan symboliskt så upptäckte vi, men orkade inte riktigt åtgärda, att vår adventsljusstake inte fungerade. Den fick vara framme ändå. Fast otänd. Lite som julen det året. Den hade formen, men inte glöden, så att säga.

Kvinnorna och kyrkan en radikal historia

... Litteraturhistorikern Anna Bohlin skriver intressant på Dagens Seglora, med just den titeln. Om att kombinationen kvinna och tro/kyrka inte alls med nödvändighet behöver resultera i undertryckt kvinna, utan lika gärna kan ta sig det motsatta uttrycket. Fredrika Bremer, Emilia Fogelklou och Elin Wägner är hennes främsta exempel.

Jag har ju skrivit en kandidatuppsats där jag analyserar kvinnliga evangelister inom den svenska pingströrelsen på motsvarande sätt, och det är inspirerande att se någon annan göra liknande iakttagelser, om än (huvudsakligen) inom Svenska kyrkan (och kväkarna).

Ska man anlägga ett klassperspektiv så hör de kvinnor som Anna Bohlin tar upp till medel- och överklass, medan de kvinnor jag skrev om hörde övervägande till det tidiga nittonhundratalets fattiga arbetarklass. Kanske är det skillnaden mellan den etablerade kyrkan och den (då) nya och framväxande frikyrkorörelsen. Den senare hade ännu inte funnit sin form, och gav därför även kvinnor ur de icke-vildade leden möjlighet att karva sig en plats. Medan den förra var en angelägenhet mest för samhällets bildade och besuttna, oavsett kön.

Det är en tanke som tål att funderas över hursomhelst.

Och i vilket fall som helst är det roligt att se att forskningen börjar ge det där med kön och kyrka lite fler nyanser. Dit och läs med er!

Bildblogg: Äggmåne

10 oktober i år såg månen ut så här. Som ett ägg. Ett ganska skrovligt ägg. På en sammetsblå duk. Varken fullmåne eller nymåne. Eller ens halvmåne. Äggmåne.

Språkpolisen företräder föregångarna

Såg någon konsekvent använda ordet "företrädare" i ett sammanhang där det som åsyftades inte kunde vara något annat än "föregångare". Tänkte därför reda ut skillnaden.

För visst kan det verka förrädiskt. Samma förstaled, "före", och så två snarlika verb som andraled, "gå" och "träda". Det senare är ju egentligen bara en något ålderdomlig synonym till det första.

Och ändå är alltså inte företrädare och föregångare synonymer. Knepigt. Men inte helt omöjligt att lära sig.

En föregångare är en som går före (eller, kanske vanligare, som har gått före). En trendsetter, om ni nu vill ha en nymodigt svengelskt begrepp (fast inte alla föregångare blir betraktade som trendsetters i sin livstid, det hänger lite på hur långt före de går, så att säga).

En företrädare å andra sidan är någon som träder i någon annans ställe, som träder in för någon. När din fackliga företrädare, exempelvis, förhandlar med din arbetsgivare om din lön, så gör hen det istället för dig. Din företrädare är din vikarie i just det specifika sammanhanget, skulle man kunna säga.

Logiken i de olika betydelserna av de snarlika sammansatta orden ska sökas i det faktum att företrädare är en formell term, och att sammansättningar med träda används i mer högtidliga och formella sammanhang (som till exempel att "träda fram").

En kort och koncis språkpolisiär insats...

...baserad på gjorda erfarenheter och dragna slutsatser.

För så är det alltså, man gör erfarenheter, vilket får till följd att man har erfarenhet av en massa saker, och av dessa erfarenheter, eller denna erfarenhet, kan man sedan dra slutsatser.


[Denna kortinsats utlöstes av att jag råkade se någon påstå att vidtagna åtgärder berodde på tidigare dragna erfarenheter]

Språkpolisiär insats: sina och deras...

... eller "om possesiva pronomen", som vi också kan kalla den här språkpolisiära insatsen. Eftersom det är vad den sortens ord kallas. Låter kanske krångligt, men är egentligen snarare självförklarande, om man tittar närmare.

Om vi börjar med "possesiva", visst vet du vad engelskans "possesion" betyder? Just det, ägodel. Eller som Merriam-Webster definierar det:

a) the condition of having or owning something [ung: att äga eller ha]
b) something that is owned or possessed by someone [ung: det som ägs eller has]

Aha. Det är alltså tal om ett pronomen som betecknar ägande i någon form. Men pronomen då? Visst, det där ordet som man hörde så ofta i skolan. Men vad var det nu det betydde?

Titta närmare på det så ser du det också.

Pronomen. Alltså pro-nomen. Och att "pro" är latinets "för" vet väl de allra flesta. Nomen kanske är mindre känt, men är också latin och betyder helt enkelt "namn". För namn, alltså. Inte att förväxla med förnamn (eftersom det faktiskt påverkar betydelsen om något skrivs i ett eller flera ord, läs mer om särskrivning här om du undrar över det). Om vi sätter ett "istället" först så blir det kanske tydligare:

pronomen= istället för namn

Ett possesivt pronomen är alltså ett ord som används istället för ett namn, för att beteckna ägande. Istället för att säga till exempel "Johans cykel" så säger jag "hans cykel", eller om jag refererar till något Johan sagt om "sin cykel" så säger jag alltså just "sin cykel".

Det där sista är lite vad jag ville komma till med den här språkpolisiära insatsen. På svenska är det nämligen så finurligt att vi kan skilja mellan, inte bara vem som äger, utan också mellan vem som pratar om ägodelen.

"Jag pratar om min cykel, inte om din cykel", sa Kalle till Johan.
Och Johan konstaterade då att "Kalle pratade om sin cykel".
Detta hörde Pelle, som senare förklarade:
"Johan trodde först att Kalle pratade om hans cykel, men det gjorde han inte, utan om sin".

Det här att ha ord som gör att man faktiskt vet både om vad man pratar, och vem som pratar, är så otroligt praktiskt. Lär dig använda det så kommer du förstå det också!

------
P.S. När man ska bena upp detta grammatiskt säger man att orden sitt, sin och sina hör till reflexiva pronomen – sådana som syftar på, reflekterar om du så vill, det tidigare subjektet. Sådana finns även av annat slag än de som betecknar ägande. Men om du bara kan hålla reda på betydelseskillnaden mellan dem och andra possesiva pronomen så är det där kanske inte så kvistigt...

Bildblogg: Aftonrodnad

Botaniskt mysterium

Titta på den här bilden av en citron.

För det ser ni också att det är, va? Form som en citron, färg som en citron och (även om det inte alldeles framgår av bilden) storlek som en citron. Jag, som tog bilden kan intyga att den även luktade citron när man skar itu den. En citron. Således.

Men om jag säger att den växte på en calamondin-planta? En växt som ger vad som bäst kan beskrivas som miniatyrapelsiner. Inte bara i största allmänhet ger de plantorna de frukterna, även just den här plantan gör det. Normalt sett och på det stora hela.

Nedan ett foto där jag lagt till en calamondinfrukt från samma planta som "citronen" ovan.

(Wikipedia har bättre bilder av calamondinfrukt, om du vill jämföra)

Varför gör en miniatyrapelsinplanta helt plötsligt något som bara kan beskrivas som en alldeles vanlig citron? Någon som vet?

Bildblogg: Hösthelg

Ungefär så här såg den här helgen ut (fast, ok, det medges att den där höstsolen försvann igår eftermiddag nån gång... Men den hann fastna på bild i alla fall).

PS. Ser ni också att rönnbärsklasen är hjärtformad?

språkblogg: ju....desto

Har egentligen vilohelg. Men en kort-kort språkpolisiär insats kan jag ändå tillåta mig.

ju....desto


Om man har använt "ju" så ska efterledet inledas med "desto".

Exempel: Ju senare du går och lägger dig, desto tröttare är du när klockan ringer.

Sådär. Ser ofta felanvändningar här, men tror egentligen inte att mer utförliga förklaringar krävs. Vi nöjer oss så. För ju kortare jag skriver här idag, desto fortare kan jag återgå till vilohelgen


 Ju –> desto. 

Bildblogg: Nattjylla

Hälsar godmorgon med en "nattjylla", det vill säga en jylla (harkrank) på nattfönster. Ha en bra dag!

Kortblogg: Skuld, skam och bristen därpå

#frikyrka #fundamentalism @Jonas_Gardell #ochsånt

Det talas ju ofta om fundamentalismens benägenhet att skuld- och skambelägga sina anhängare (och om hur dessa sedan gör sitt bästa för att vidarebefordra skulden och skammen till omkringstående). Men så får jag syn på ett gammalt urklipp med ett citat av Jonas Gardell...

.... och då tänker jag att motsatsen är precis lika sann. Den fundamentalistiska tron innebär visserligen att släpa runt på ett skuldberg, för allt som man faktiskt inte kan rå för eller påverka, men den innebär lika mycket en total vägran att ta på sig något som helst ansvar för det som man de facto är helt och hållet ansvarig för: Sin egen tolkning, av sin egen tro, och konsekvenserna därav. Sina egna handlingar, och dess konsekvenser.





---
* Om rubriken "Kortblogg". Jag har en tendens att formulera mig väldigt utförligt. Och i regel VILL jag göra det också. Vill nyansera och specificera så långt möjligt är. Men ibland händer det också att bloggposter förblir oskrivna på grund av att tiden till nyansering och utläggning inte finns. Och somliga av de gångerna hade en kortare post faktiskt varit lika viktig. Inleder härmed bloggserien "Kortblogg" för just de tillfällena.

Dagens språkpolisiära insats: Snälla @unionen!

Språkpolisen tänker idag upplåta bloggplats åt en annons. Helt utan ersättning. Eftersom språkpolisen inte har något emot att göra reklam för facket så är det egentligen inget problem. Språkpolisen skulle dock ha föredragit om just det här fackförbundet hade anlitat en reklambyrå med lite mer grundläggande språkförståelse...

Här är annonsen:

"Som medlem ingår inkomstförsäkring upp till 60 000 kr." således. Och det är ju vackert så. Inte för att jag vet varför inkomstförsäkringar behöver vara medlemmar i ett fackförbund, men det kan de ju säkert ha nytta av. Och inte för att jag heller förstår varför övriga medlemmar (och tydligen, framförallt potentiella medlemmar) behöver informeras om att inkomstförsäkringen är medlem, men det är väl som när man säljer saker med kändisar. Typ "9 av 10 filmstjärnor använder LUX". Eller, alltså, "En inkomstförsäkring är medlem i unionen".

För att annonsen faktiskt skulle säga det som jag antar att den här försöker säga så skulle den behöva formulera det antingen:

"Som medlem får du inkomstförsäkring upp till 60 000 kr"

Eller:

"För medlemmar ingår inkomstförsäkring upp till 60 000 kr" 

bildblogg: Höstand

Vi fortsätter väl på andtemat från förra bildbloggen ett litet tag till... Här dessutom i kombination med det tidigare hösttemat...

Det här fotot är taget förra året, så inte nytaget alltså. Men jag gillar det ändå...

Bildblogg: Liten and i stor hamnbassäng

I ensamt majestät simmade den här fågeln (ni ser den va?) omkring i hamnbassängen. Åtminstone just då. Det fanns andra änder där, men de hängde hellre runt korvkiosken... Lika glad för det var han, tror jag. Då fick han ju allt det glitterblåa för sig själv.

Doctor Who-teologi. Typ.

Jag har ju tidigare bloggat om teologiska teman i Torchwood, närmare bestämt om Captain Jack Harkness som Messias- eller Kristusfigur, och om retcon-scenen i avsnittet Adam (säsong 2, avsnitt 5) som en slags nattvard.

Tänkte nu slänga in en liknande post om Doktorn, alltså Doctor Who. Närmare bestämt handlar det om upplösningen i avsnittet Last of the Time Lords. Man skulle kunna fördjupa sig i karaktärerna och handlingslinjerna, bara i det avsnittet, i oändlighet, men låt mig bara mycket förkortat och förenklat säga så här:

The Master är, precis som The Doctor, en Time Lord. Men till skillnad från Doktorn, som använder sina förmågor till mänsklighetens försvar så använder han sina för att förgöra och dominera människorna och planeten jorden. Här har han helt tagit makten över jorden (eller, tror åtminstone att han har det), och tillfångatagit Doktorn.

Martha Jones är Doktorns medhjälpare (Companion) och har rest runt på den av The Master ockuperade jorden, och hållit sig gömd med hjälp av ett perceptionsfilter, för att samla de delar hon behöver för ett vapen som ska förinta The Master.

Martha har sedan blivit förrådd av en desperat person som hoppades kunna rädda sin son genom att  ge The Master vad han behövde veta för att hitta henne och förstöra vapnet.

Allt hopp är alltså ute. Eller? Kanske inte.

När The Master så har hånat Martha tillräckligt för vapnet som han förstört, och hur hennes plan på att besegra honom gått om intet, så tar hon ordet och säger:

Martha: Do you know what I was doing, traveling the world?
The Master [föraktfullt]: Tell me
Martha: I told a story. That's all. No weapons. Just words. I did just what the doctor said. I went across the continents, all on my own. And wherever I went, I found the people, and I told them my story. [inskjutet i klipp: 'He has saved your lives so many times, and you never even knew he was there. I know him'] I told them about the Doctor [inskjutet i klipp: 'I love him']. And I told them to pass it on. To spread the word so that everyone would know about the Doctor.
The Master: Faith and hope!? Is that all?
Martha: No. 'Cause I gave them an instruction. Just as the Doctor had said
[The Doctor, inskjutet i klipp: 'Use the countdown']
I told them, that if everyone thinks of one word, at one specific time...
The Master: ... NOTHING will happen! Is that your weapon? Prayer!?
Martha: Right across the world, one word, just one thought, at one moment, but with fifteen satelites.
The Master: What?
Captain Jack: The Archangel Network.
Martha: The telepathic field. Binding the whole universe together, with all of them, every single person on Earth thinking the same thing, at the same time. And that word is Doctor.

[Doctorn återfår gradvis sin styrka och storlek och befrias ur sin bur]

The Master: Stop it! No, no, no, no, you don't!

Alla Överallt: Doctor, Doctor, Doctor, Doctor

The Master: I order you to stop!

The Doctor ["återuppstånden"]: 
One thing you can't do: Stop them thinking.
Tell me the human race is degenerate now. When they can do this.
[Doktorns återuppståndelse fullbordas]

The Master [samtidigt som han skjuter mot doktorn med laserstrålar som bara 
studsar av densamme]: No!
The Doctor: I am sorry. I'm so sorry.
The Master: Then I kill them!
[Han riktar sin sitt laservapen – laser screwdriver  – mot Doktorns vänner. Doktorn sträcker sin hand mot den och den slits ur The Master's hand och landar på golvet]
The Master: You can't do this! You can't do this! Stop!

The Doctor: And you know what happens now.
[Han svävar mot the Master]
The Master: No! No!
[the Master backar undan]
The Master: No! No!
The Doctor: You wouldn't listen, 'cause you KNOW what I'm gonna say.
[the Master har backat ända till väggen och kryper ihop för att skydda sig,
Doktorn landar på golvet, går fram till honom och...
... tar honom i sina armar]
The Doctor: I forgive you.

Slutklämmen, förlåtelsen, finns i den översta videon nedan. Hela scenen i den nedre videon.






Här behöver man förvisso inte ens använda särskilt mycket fantasi för att se de teologiska parallellerna. Till och med termerna finns ju där: faith, prayer, archangel, etc. Och även där inga teologiska termer används är ju temat nästan övertydligt.

Samtidigt är det en långt mindre krigisk och blodtörstig Kristus här än i stora delar av kristendomen. Inte bara för att det ultimata vapnet visade sig vara berättande och "bön", utan även, och kanske framförallt, för att han är en Kristus som INTE slänger sin ärkefiende i något brinnande Gehenna. Eller skickar sina himmelska soldater till en sista, bokstavlig, strid (som i mycken kristen eskatologi). Utan som besegrar honom genom att förlåta honom (förvisso dör han ändå, men för att han själv väljer det, som en sista desperat krigsakt, den enda som återstår, vägrar han att regenereras och överleva, och dör i en gråtande Doktors armar, men det är ju ändå något annat än att övermannas och dödas i strid).

Jag vet inte hur ortodoxt det är. Men jag älskar det. *Även* ur teologiskt perspektiv.

And  you KNOW what happens now! [...] I forgive you.

Ifall ni undrar varför jag försvinner från...

diskussioner på Twitter idag.

Har idag blivit plötsligt tvångsutloggad från Twitter och ombedd (läs: beordrad) att byta lösenord två (2) gånger. Gjorde det första gången. Men nu får det FÖR FAEEN vara nog. För det är uppenbart att det är nåt med Twitter som är muppigt idag, inte med mitt konto.

Trodde iofs inte det var nåt med mitt konto första gången heller. Men ETT hjärnsläpp kan vilket system som helst tillåtas (om än inte utan att vissa svordomar uttalas i affekterad ton...), men INTE ett i halvtimmen (det är tidsmellanrummet mellan första och andra).

Förblir nu utloggad tills Twitter skärpt till sig.

Jag kommer alltså kunna läsa vad ni skriver (om än med viss möda, och endast genom att gå till er feed, var och en, direkt), men inte svara förrän den blå lilla fågeln varit en duktig pippi och tagit sin senilmedicin.

Ser fram emot att återkomma i samtalet. Men tills dess: Det är inte ni, och inte jag heller. Det är det jävla Twitter.

Uppdaterat: Lyckades logga in igen UTAN att byta lösenord på nytt. Men har inga illusioner om att twitterproblemen är lösta för idag. Så försvinner jag igen så vet ni varför.

-it och -et

Ser det lite för ofta, och alltför ofta även i forum där man borde kunna förvänta sig mer av skribenterna. Det jag talar om är sammanblandning mellan ändelserna -it och -et. Eller snarare, för det är vad det oftast handlar om, en överanvändning av -it.

Vet du skillnaden på tagit och taget? 

Ett sätt att göra det jättelätt för sig, men ändå ha rätt, är att säga att det handlar om skillnaden mellan "har" och "är".

Loa har tagit bordet (med sig när han flyttade hemifrån, till exempel), så bordet är redan taget.

Det förstnämnda (-it, har tagit) handlar om vad någon (Loa) gjort (med bordet),

ta, tar, tog, har tagit

Det andra (-et, är taget) handlar om bordet (och får alltså just ändelsen -et på grund av att bordet i bestämd form böjs med -et, en stol, stolen, är däremot tagen, med -en på slutet*).

Inte så svårt, egentligen, va?

* Det där med en och ett, och -en och -et i bestämd form av substantiv, finns det en hel bloggpost om här

Bildblogg: Höstskimmer

Hösten kan vara färgsprakande som i förra bildbloggen. Den kan också, som här, vara skir och skimrande som regndroppar fångade i ett spindelnät. Som sagt. Hösten har allt.