Såg någon uttrycka sitt medhåll med, eller uppskattning av, något med orden "jag är sympatisk". Kanske är det ännu ett sånt där område där många har svårt med distinktioner mellan näraliggande och besläktade begrepp (jag har ju tidigare här på bloggen tagit upp bland annat misstänksamt/misstänkt och förhoppningsfullt/förhoppningsvis), så jag kör en språkpolisiär insats på det helt enkelt. Och helt kort.
Kortversion: Att vara sympatisk innebär att locka till sympati, alltså att locka andra att sympatisera med en själv, *inte* att själv känna eller uttrycka sympati för någon annan (även om det att uttrycka sympati på ett trovärdigt sätt förvisso kan hjälpa till att GÖRA en sympatisk, men det är en annan fråga...).
Så om du säger "jag är sympatisk" säger du alltså inte "jag sympatiserar med dig", utan istället "du sympatiserar (eller borde sympatisera) med mig", vilket är ungefär rakt motsatt betydelse jämfört med den avsedda. Något som man ju kan vilja undvika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar